Pyssla mera! Rotating Header Image

Blockad

Ikväll har jag gjort något jag aldrig gjort förr. Blockat ett stickat plagg…

20121229-001118.jpg
Garnet är i akryl. Har googlat och en del hävdar att det inte går att blocka medan andra säger det motsatta. Jag testar. Så mycket värre kan det nog knappast bli.


Svar på kommentarer

Det dök upp några kommentarer på förgående inlägg som jag tycker förtjänar svar.

Maria:
Jag antar att du älskar montessori?
Där alla får utvecklas i sin egen takt får blomstsra i det man är bra på:-D.
Där pedagoger och föräldrar samarbetar kring barnet och barnen får lära sig medkänsla och omtanke<3

 

Ärligt talat så har jag inte läst in mig på de olika pedagogikerna. Eftersom allt ändå ska passa ihop med vår skolplan så tappar man mycket av det som jag är ute efter. Men som du beskriver det så låter det bra i teorin.

Ulrika:
Vad är det andra länder inte förstår sim Sverige förstår undrar jag? Att inte tillåta hemindervisning där föräldrarna agerar lärare är ju för att skydda barn ifrån att få undermålig undervisning. Bara för att en förälder anser sig kapabel till att undervisa så betyder inte det att så är fallet.
Föräldrar som anser sig veta mer är utbildade lärare vette sjutton om de har gått i skolan själva. Jag tycker att det är tecken på skrämmande okunskap att säga att det är var och ens egna ansvar – ett barn kan inte ta ansvar själv och vet inte skillnaden på skolutbildning och annan “utbildning”. Det är vi som föräldrar som måste ta det ansvaret.

Att endast låta barn göra det som är bra på och det dom känner för att göra – vad hände med lite utmaning? Ett barn som aldrig utmanas (och nu menar jag ju inga extrema övningar) blir understimulerat och rädd för att lära sig nya saker som vuxen. Det kan vara ett barn som är en hejare på höjdhopp men som aldrig får reda på det för att ingen puschar på lite. Det kanske visar sig att det är det roligaste han/hon nånsin har provat på! Men just i stunden som frågan ställdes om barnet ville prova så vågade eller ville det inte.
Synd att missa saker. Både utvecklande, intressanta och roliga saker!

Din punkt 3 om vad du anser är viktigt att lära sig, grundläggande matematik. Det har aldrig slagit dig att matematiska problem och övningar hjälper hjärnan att utvecklas? Det handlar inte enbart om att lära sig “onödiga” formler utan det handlar om bl a logiskt tänkande och att utveckla hjärnan.

Vi har uppenbarligen olika syn på vad både barn och vuxna är kapabla till, bara de får möjligheten att tänka själva. Det uppmuntras ju inte, att tänka själv,ifrågasätta och ta ansvar, så därför ser vårt samhälle ut som det gör idag.
Det finns många människor i vårt samhälle som kan dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper, det är inte bara förbehållet utbildade lärare. Eftersom jag inte tror på den traditionella “skolutbildningen” (och ja, jag har gått 9 år i grundskola, 3 år i gymnasiet, 1 år utomlands och har otaliga poäng på högskola/universitet) eftersom den inte ger något. Man gör en massa saker för att någon säger att man måste. Varför måste man? Vem har satt normen att det är så här man ska lära sig saker? Arvet efter Alva Myrdal har jag fått höra och tycker att det är obehagligt att vi bygger vår skola på idéer som dök upp i början på 1900-talet.

Jag undrar också varför ska man tvinga barn? Om ett barn nu inte vill hoppa höjdhopp just idag, varför ska jag tvinga ungen över den där pinnen? Hur kommer det sig att vi inte kan lita på att ett barn talar om vad det vill och att vi inte kan respektera det. Var har vi fått tanken ifrån att vi vuxna vet bättre än barnet som bestämt vägrar att hoppa höjdhopp. Var finns respekten för individen som står framför dig? Det som är en utmaning för dig, kan barnet ge blanka sjutton i.

Självklart ska man ge barnet möjlighet att hoppa höjdhopp, berätta hur det går till och kanske visa. Om barnet säger nej att det inte vill så kan du vara trygg i tanken att barnet har fått se hur man gör, vet att möjligheten finns att hoppa höjdhopp och sedan överraska dig med att komma en annan dag och berätta att det vill prova att hoppa nu.

Jodå, jag vet att matematik mycket väl kan utveckla hjärnan. Men det finns annat som också kan bidra med den utvecklingen.

För den som är duktig på att klättra i träd (se bild i förgående inlägg) så känns det säkert hotfullt att man pratar om att ta bort trädet. Passar man inte in i det traditionella så måste det finnas ett alternativ till att lära sig saker. För att människor ska få möjlighet att nå sin fulla potential.


Vad gör vi med våra barn?

20120824-081343.jpgDen här bilden har cirkulerat på Facebook ett tag.
Jag tycker den är klockren! Så är vår svenska skola. Alla ska pressas in i samma mall istället för att bejaka varandras olikheter och stärka barnet i att det faktiskt KAN göra det som de vill OM de vill. Nä, istället ska det testas och vridas och vändas och hitta alla fel som ska rättas till.

Det finns fem saker som jag tycker är viktigt att lära sig. Förutom att respektera andra människor och behandla dem väl.
1. Läsa (behöver inte nödvändigtvis ske i 6-7 års ålder)
2. Skriva (behöver inte nödvändigtvis ske i 6-7 års ålder)
3. Grundläggande matematik (addition, subtraktion, division och multiplikation)
4. Veta HUR man tar reda på det man vill veta
5. Ifrågasätta allt man läser (källkritik alltså)

Idag tar skolan effektivt död på all inspiration och vilja att lära sig. Har du träffat på ett barn som kan allt om tex dinosaurier? Barnet kan helt lyriskt berätta om än det ena och än det andra om dessa utdöda djur. Så kommer barnet till skolan och får veta att nu ska vi minsann lära oss om något annat så lägg undan boken om dinosaurier nu. Istället kan man fånga upp intresset och väva in många olika ämnen som ändå anknyter till det stora intresset dvs dinosaurier. Men det är inte möjligt i svenska skolan. För här har vi en läroplan som alla ska följa… Dessutom finns inte de pedagogiska resurserna till en sådan individanpassad undervisning. Den som vill individanpassa det får hemskola. Fast det är inte tillåtet enligt svensk lag.
Då kommer vi in på nästa problem. Vi föräldrar är helt idiotförklarade av myndigheterna. Vi anses inte vara kapabla nog att se till att våra barn får den utbildning som vi finner lämplig. Om den så ska vara enligt traditionellt vis, någon slags friskola eller till och med hemundervisning så borde det vara mitt val. Inte myndigheternas. Möjligheterna till att välja annorlunda finns utomlands. Vad är det dessa länder har fattat som Sverige inte förstår? Eller vad har myndigheterna i Sverige en annan agenda? Är det så att alla medborgare ska lära sig att veta sin plats, inte ifrågasätta något (för då är man ju en jobbig och bråkig medborgare) och bli helt vilseledda av kvällspressen. Då är landet lättstyrt och politikerna kan se till att de får sitt utan att folk förstår det.

Jag vill inte klättra i trädet om det inte är det jag är bra på. Jag vill göra det jag kan och vill utifrån mina intressen och förutsättningar. Jag anses säkert inte som allmänbildad, vad nu det är. Vad har man för nytta av att kunna rabbla svenska kungar utantill (förutom om man är historiker då)? Om jag inte vet var ett land ligger så tar jag fram en karta eller kollar på en karta på Internet. Jag har inget behov av att veta exakt var varje land ligger, men jag har full respekt för den som finner detta intressant och viktigt.

Egentligen grundar sig allt i ANSVAR. Vi får inte lära oss att ta ansvar för vårt eget liv och våra handlingar. Livet är utstakat redan när du lämnar mammas mage. Ett år hemma med mamma/pappa, in på förskola, vidare till skola och sedan gymnasieskola. Sedan kan det bli jobb eller vidare studier på högskola/universitet.

Jag undrar hur mycket tid som slösas bort under en livstid på sådant som man finner helt ointressant?


Surdeg

20120730-233957.jpgEnligt min 101/1001-lista så vill jag lära mig att göra surdeg. Det har jag gjort nu.
Bilden är ju rätt kass eftersom jag tog den nyss i ett halvmörkt kök med min mobil…

Nästa utmaning är att baka med den. Vilket jag egentligen borde testa nu på en gång. Vi ska åka bort ett par dagar och då blir det inget bakat.

I vilket fall som helst så kan jag stryka punkt 86 på min lista!


Acceptans

Det är mycket jag har funderat på de senaste dagarna. Allt har egentligen utlösts av forumet som jag skrev om i förra inlägget.

Vad är egentligen mainstream och när kan man egentligen räknas som alternativ? Forumägarna är förvånade över hur många som registrerade sig på kort tid och hur många som det är som känner att de inte är mainstream. Jag tänker att det beror på att vi är så sjukt matade med hur man “ska” vara förälder och vad man “ska” göra/inte göra med sina barn att bara man skiljer sig på en enda punkt så känner man sig annorlunda och ifrågasatt. För de som är mer alternativ (vad nu det är…) så är de flesta alldeles för mainstream och har inget alls att göra på forumet.
Jag funderar på det här med grupperingar. Finns det något jag inte tycker om så är det grupperingar. Särskilt de som har som syfte att utestänga andra. Har du tänkt på hur tråkigt allt skulle vara om alla bara höll med dig i en diskussion? Det för ingenting framåt. Hur skippar vi då grupperingar? Ja, det ställer krav på min som person. Jag måste vara lyhörd, respektera andras åsikter och låta var och en leva sitt egna liv utan att döma dem. Skitsvårt! Särskilt i vårt störda samhälle där allt som spelar någon roll är hur du ser ut och vilka prylar du äger.

Just nu läser jag bara i forumet och ser det hela som ett ganska intressant experiment. Jag kan lätt dra paralleller till boken Stjärnor utan svindel där de olika grupperingarna har en massa åsikter om de andra utan att egentligen veta något om den andra. Det florerar en del fördomar och en del förtal. Det klagas och gnälls (vilket jag ogillar starkt, försök göra något åt problemet istället). Det skrivs också om ett antal intressanta ämnen som har fått mig att vilja läsa mer och söka information. I vanliga fall brukar jag skriva ganska mycket i forum när jag är medlem. Men inte här. Jag har verkligen ingen koll på vad som är okej att skriva, om jag är för mainstream (gissar att svaret på den frågan beror på vem man ställer den till) eller vad som gäller. Därför läser jag bara. Och tänker fortsätta med det tills någon slänger ut mig. För hela fenomenet är väldigt intressant att betrakta, lite från håll.

En sak kan jag konstatera. Det här med acceptans är svårt. I alla grupperingar.


Vem är egentligen konstig?

För någon dag sedan hittade jag ett nytt forum*. Ett forum som jag, enligt beskrivningen, tyckte skulle passa mig. Och det gör det i mångt och mycket. Det är för den som inte passar in i normen och har valt att gå egna vägar vad gäller föräldraskap, hälsa och andra viktiga saker. För den som ifrågasätter myndigheterna, staten och samhället syn på hur man “ska/bör” leva. Forumet för de som inte tycker att de passar in på de andra föräldraforumen och är trötta på att försvara sina levnadsval.

Hurra tänkte jag.

Tills jag nyss läste en tråd i forumet.
Nu känner jag inte alls likadant.
Jag blev ledsen och besviken. Vi som är mitt i mellan. Vi passar inte in i den vanliga föräldranormen men är å andra sidan inte überradikala heller. Vi ska tydligen inte passa in i detta forum heller.
Min förhoppning var att hitta stöd och hjälp för att kunna ta det sista steget i olika val, val som anses vara radikala av samhället, och orka stå upp för det. Tyvärr är ju samhället uppbyggt lite på att “söndra och härska” och att hitta orken att hela tiden behöva försvara det man gör kan vara väldigt jobbigt. Att hitta stöd för att förändra livet för ens barn, som är vana vid att livet ser ut på ett sätt och nu ska det vara annorlunda.
Det här med att bli indelad i fack är något jag ogillar, men som ändå finns där ute. Jag hade väl en förhoppning om att de som driver forumet och även de som aktivt deltar försöker att låta människor vara med så länge man visar respekt och hänsyn för andras val. Diskussioner ja visst, där man får höra hur andra resonerar, men med respekt och hänsyn.

Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska stanna eller lämna forumet. Men den glädje jag kände häromdagen har grumlats betydligt.

*) Jag har medvetet valt att inte skriva ut forumets namn eller länka.


Stjärnor utan svindel

20120715-110006.jpg

“Allt tycks gå på räls för Sophie; hon är framgångsrik författare, tjänar pengar och är en självklar gäst på allsköns partyn. Tills hon möter Kaja … Livet ställs på huvudet och ingenting blir någonsin som förut.”

Det är några dagar sen jag läste ut den här boken. Den är bra på många sätt, men har sina svagheter.
Den är för lång. De sista 150 sidorna var sega. Jag tyckte inte att dom bidrog till avsluta historien. Språket är onekligen speciellt, många kommatecken och mycket ord. Jag gillar det faktiskt, förutom slutet då.
Jag stör mig lite på att huvudpersonen Sophie måste bli kär för att förändras. Varför inte “bara” en väldigt stark vänskap?
Alla funderingar runt kön och klass är något jag gillar eftersom det är sådant som jag också funderar på. Alla fördomar som får utrymme i boken är fascinerande, oavsett från vilken sida de kommer ifrån. I boken är alla radikala, vare sig de är höger eller vänster. Alla vet “allt” om den andra sidan utan att ha mötts och diskuterat sakfrågorna. Ett problem som gäller än idag.
Boken rymmer mycket ilska från den vänsterfeministiska sidan, medans den högra inte alls verkar diskutera kvinnofrågan så mycket. I boken verkar de mest bara festa. I allafall får man intrycket att det enda som möjligtvis behöver göras något åt, enligt högern, är invandringspolitiken och landets alla bidragsfuskare.

Boken ger mig många tankar. Eftersom boken skrevs på slutet av 90-talet så kan man undra hur långt vi har kommit. Är det annorlunda nu? Spontant – nej.
Vad är det vi lär våra barn? Hur behandlar vi varandra? Var kommer det här stora egot ifrån som allt för många verkar vara uppfyllda av?
Varför är yta så viktigt?
När ska folk våga börja tänka själva? Våga ta ansvar för sig själv, sitt liv och det samhälle man lever i? Sluta leva Svensson-liv och våga vara sig själv. Våga sticka ut.
När ska folk orka och våga tänka stora tankar?


Same same, but different

20120717-175309.jpg
Läser boken supertanten av Elin Ek och hittar texten som finns på bilden.
Vi är inte så nydanande som vi vill tro.
Same shit, different name.


Böcker att läsa

20120714-204519.jpg
Jag köpte tre pocket på Coop idag. Plus att jag har en Arne Dahl från bokhyllan.
Man kan lätt säga att jag är i en läsperiod just nu.


Fyra månader senare

Inte vet jag vad som hände, men det är juli. Fredag den trettonde.
Sist jag skrev var i mitten på mars, fyra dagar innan min 35-årsdag.

Idag vräker regnet ner, åskan kommer och går och man undrar var sommaren tog vägen. Undrar om poolen kommer att svämma över av allt regnande?
Funderar på vad som har hänt de här månaderna när bloggen legat i dvala. Tror jag tar och kollar på min logg på Facebook, där jag skriver betydligt mer och oftare än i bloggen. För femtielfte gången i ordningen så har jag tänkt att använda bloggen mer. Jag har en hel del i huvudet som jag går och funderar på. Facebook, eller för all del Twitter, är inte helt rätt forum för funderingarna, dels på grund av dess natur och dels på grund av begränsningar i antalet tecken.

Våren är ju hur som helst min mest arbetsintensiva period. Vilket rimmar illa med att jag också vill jobba en del ute i trädgården. Så jag har inte fått sått allt jag vill ännu. Nåt djur har förstört min rödbetsodling (som såg lovande ut, för ovanlighetens skull) vilket gjorde mig riktigt ledsen. Det kom faktiskt en tår eller två…

I mars hade jag tentaångest över makroekonomin. Och tentan gick åt helvete. Vilket inte var oväntat med tanke på att jag inte pluggat riktigt så mycket som jag borde.
Men jag ondgjorde mig ändå över hur kass resultaten var rent generellt. 50 % av deltagarna i kursen fick underkänt. Jag har svårt att tänka mig att alla var lika dåligt förberedda som jag. Efter att ha skrivit ett par andra tentor inom nationalekonomin och ser precis samma dåliga resultat för gruppen så börjar jag nysta mer i det. Jag mailar diverse folk på högskolan och till och med högskoleverket. Kontentan är att en examinator får utforma en tenta på i princip vilket sätt han eller hon vill och resultatet från dessa tentor kan inte överklagas. Vilket jag tycker är fruktansvärt märkligt.

Började jobba med en ny kund inne i Uppsala. Så här över sommaren är jag där varannan måndag, men annars blir det nog varje måndag. Superkul är det i vilket fall!

Vi firar tre födelsedagar. Lille plutten Oskar fyller 4 år tillsammans med sin mormor som fyller år samma dag. Sambon fyller 40 och vi firar med öppet hus här hemma. Mycket trevligt!

Jag fortsätter att gå alla kurser via Företagslyftet jag möjligvis kan klämma in i mitt schema. Tror jag tillhör de som har gått flest kurser… Vet inte om det är bra eller dåligt. Excel, Photoshop, skyltfönsterexponering plus en massa annat som jag inte kommer ihåg rakt från minnet just nu.
Kul är det oavsett och det är en fantastisk möjlighet som jag inte tänker låta gå mig ur händerna utan att dragit så stor nytta av det som möjligt.

Jag deltog på Albrektsmässan. Som tyvärr inte uppfyllde mina förväntningar. Tur att den mässan inte går av stapeln så himla ofta så jag hinner fundera ordentligt på om det blir en andra gång.

I övrigt har jag sett kungen och Sean Banan (fast inte samtidigt), varit på nyinvigningen av Dannemoragruvan, börjat bli aktiv i kommunalpolitiken, köpt bil, varit på skolavslutningar (till hösten börjar Emma sjuan!!!) och en hel massa annat som jag bara inte ids rada upp här.

Igår kom antagningsbeskedet för höstens kurser. En kurs är jag antagen på, en annan står jag på reserv vilket är jättemärkligt eftersom det ges förtur för programstudenter och vad jag vet så går jag på det programmet där det ska ges förtur. Vet inte om det är min återantagning till programmet som spökar, så att det ser ut som om jag är bara vanlig kurssökande fast jag egentligen inte är det. Har mailat högkolan om det nu gör någon skillnad. Jag får se.
Har mailat en annan högskola för ett eventuellt byte. Känner inte att Högskolan i Gävle riktigt lever upp till mina förväntningar.

Man kan inte säga att jag har legat på latsidan i allafall.
Jag hoppas att jag får lite liv i den här bloggen nu…

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...