Pyssla mera! Rotating Header Image

July, 2012:

Surdeg

20120730-233957.jpgEnligt min 101/1001-lista så vill jag lära mig att göra surdeg. Det har jag gjort nu.
Bilden är ju rätt kass eftersom jag tog den nyss i ett halvmörkt kök med min mobil…

Nästa utmaning är att baka med den. Vilket jag egentligen borde testa nu på en gång. Vi ska åka bort ett par dagar och då blir det inget bakat.

I vilket fall som helst så kan jag stryka punkt 86 på min lista!


Acceptans

Det är mycket jag har funderat på de senaste dagarna. Allt har egentligen utlösts av forumet som jag skrev om i förra inlägget.

Vad är egentligen mainstream och när kan man egentligen räknas som alternativ? Forumägarna är förvånade över hur många som registrerade sig på kort tid och hur många som det är som känner att de inte är mainstream. Jag tänker att det beror på att vi är så sjukt matade med hur man “ska” vara förälder och vad man “ska” göra/inte göra med sina barn att bara man skiljer sig på en enda punkt så känner man sig annorlunda och ifrågasatt. För de som är mer alternativ (vad nu det är…) så är de flesta alldeles för mainstream och har inget alls att göra på forumet.
Jag funderar på det här med grupperingar. Finns det något jag inte tycker om så är det grupperingar. Särskilt de som har som syfte att utestänga andra. Har du tänkt på hur tråkigt allt skulle vara om alla bara höll med dig i en diskussion? Det för ingenting framåt. Hur skippar vi då grupperingar? Ja, det ställer krav på min som person. Jag måste vara lyhörd, respektera andras åsikter och låta var och en leva sitt egna liv utan att döma dem. Skitsvårt! Särskilt i vårt störda samhälle där allt som spelar någon roll är hur du ser ut och vilka prylar du äger.

Just nu läser jag bara i forumet och ser det hela som ett ganska intressant experiment. Jag kan lätt dra paralleller till boken Stjärnor utan svindel där de olika grupperingarna har en massa åsikter om de andra utan att egentligen veta något om den andra. Det florerar en del fördomar och en del förtal. Det klagas och gnälls (vilket jag ogillar starkt, försök göra något åt problemet istället). Det skrivs också om ett antal intressanta ämnen som har fått mig att vilja läsa mer och söka information. I vanliga fall brukar jag skriva ganska mycket i forum när jag är medlem. Men inte här. Jag har verkligen ingen koll på vad som är okej att skriva, om jag är för mainstream (gissar att svaret på den frågan beror på vem man ställer den till) eller vad som gäller. Därför läser jag bara. Och tänker fortsätta med det tills någon slänger ut mig. För hela fenomenet är väldigt intressant att betrakta, lite från håll.

En sak kan jag konstatera. Det här med acceptans är svårt. I alla grupperingar.


Vem är egentligen konstig?

För någon dag sedan hittade jag ett nytt forum*. Ett forum som jag, enligt beskrivningen, tyckte skulle passa mig. Och det gör det i mångt och mycket. Det är för den som inte passar in i normen och har valt att gå egna vägar vad gäller föräldraskap, hälsa och andra viktiga saker. För den som ifrågasätter myndigheterna, staten och samhället syn på hur man “ska/bör” leva. Forumet för de som inte tycker att de passar in på de andra föräldraforumen och är trötta på att försvara sina levnadsval.

Hurra tänkte jag.

Tills jag nyss läste en tråd i forumet.
Nu känner jag inte alls likadant.
Jag blev ledsen och besviken. Vi som är mitt i mellan. Vi passar inte in i den vanliga föräldranormen men är å andra sidan inte überradikala heller. Vi ska tydligen inte passa in i detta forum heller.
Min förhoppning var att hitta stöd och hjälp för att kunna ta det sista steget i olika val, val som anses vara radikala av samhället, och orka stå upp för det. Tyvärr är ju samhället uppbyggt lite på att “söndra och härska” och att hitta orken att hela tiden behöva försvara det man gör kan vara väldigt jobbigt. Att hitta stöd för att förändra livet för ens barn, som är vana vid att livet ser ut på ett sätt och nu ska det vara annorlunda.
Det här med att bli indelad i fack är något jag ogillar, men som ändå finns där ute. Jag hade väl en förhoppning om att de som driver forumet och även de som aktivt deltar försöker att låta människor vara med så länge man visar respekt och hänsyn för andras val. Diskussioner ja visst, där man får höra hur andra resonerar, men med respekt och hänsyn.

Jag har ännu inte bestämt mig för om jag ska stanna eller lämna forumet. Men den glädje jag kände häromdagen har grumlats betydligt.

*) Jag har medvetet valt att inte skriva ut forumets namn eller länka.


Stjärnor utan svindel

20120715-110006.jpg

“Allt tycks gå på räls för Sophie; hon är framgångsrik författare, tjänar pengar och är en självklar gäst på allsköns partyn. Tills hon möter Kaja … Livet ställs på huvudet och ingenting blir någonsin som förut.”

Det är några dagar sen jag läste ut den här boken. Den är bra på många sätt, men har sina svagheter.
Den är för lång. De sista 150 sidorna var sega. Jag tyckte inte att dom bidrog till avsluta historien. Språket är onekligen speciellt, många kommatecken och mycket ord. Jag gillar det faktiskt, förutom slutet då.
Jag stör mig lite på att huvudpersonen Sophie måste bli kär för att förändras. Varför inte “bara” en väldigt stark vänskap?
Alla funderingar runt kön och klass är något jag gillar eftersom det är sådant som jag också funderar på. Alla fördomar som får utrymme i boken är fascinerande, oavsett från vilken sida de kommer ifrån. I boken är alla radikala, vare sig de är höger eller vänster. Alla vet “allt” om den andra sidan utan att ha mötts och diskuterat sakfrågorna. Ett problem som gäller än idag.
Boken rymmer mycket ilska från den vänsterfeministiska sidan, medans den högra inte alls verkar diskutera kvinnofrågan så mycket. I boken verkar de mest bara festa. I allafall får man intrycket att det enda som möjligtvis behöver göras något åt, enligt högern, är invandringspolitiken och landets alla bidragsfuskare.

Boken ger mig många tankar. Eftersom boken skrevs på slutet av 90-talet så kan man undra hur långt vi har kommit. Är det annorlunda nu? Spontant – nej.
Vad är det vi lär våra barn? Hur behandlar vi varandra? Var kommer det här stora egot ifrån som allt för många verkar vara uppfyllda av?
Varför är yta så viktigt?
När ska folk våga börja tänka själva? Våga ta ansvar för sig själv, sitt liv och det samhälle man lever i? Sluta leva Svensson-liv och våga vara sig själv. Våga sticka ut.
När ska folk orka och våga tänka stora tankar?


Same same, but different

20120717-175309.jpg
Läser boken supertanten av Elin Ek och hittar texten som finns på bilden.
Vi är inte så nydanande som vi vill tro.
Same shit, different name.


Böcker att läsa

20120714-204519.jpg
Jag köpte tre pocket på Coop idag. Plus att jag har en Arne Dahl från bokhyllan.
Man kan lätt säga att jag är i en läsperiod just nu.


Fyra månader senare

Inte vet jag vad som hände, men det är juli. Fredag den trettonde.
Sist jag skrev var i mitten på mars, fyra dagar innan min 35-årsdag.

Idag vräker regnet ner, åskan kommer och går och man undrar var sommaren tog vägen. Undrar om poolen kommer att svämma över av allt regnande?
Funderar på vad som har hänt de här månaderna när bloggen legat i dvala. Tror jag tar och kollar på min logg på Facebook, där jag skriver betydligt mer och oftare än i bloggen. För femtielfte gången i ordningen så har jag tänkt att använda bloggen mer. Jag har en hel del i huvudet som jag går och funderar på. Facebook, eller för all del Twitter, är inte helt rätt forum för funderingarna, dels på grund av dess natur och dels på grund av begränsningar i antalet tecken.

Våren är ju hur som helst min mest arbetsintensiva period. Vilket rimmar illa med att jag också vill jobba en del ute i trädgården. Så jag har inte fått sått allt jag vill ännu. Nåt djur har förstört min rödbetsodling (som såg lovande ut, för ovanlighetens skull) vilket gjorde mig riktigt ledsen. Det kom faktiskt en tår eller två…

I mars hade jag tentaångest över makroekonomin. Och tentan gick åt helvete. Vilket inte var oväntat med tanke på att jag inte pluggat riktigt så mycket som jag borde.
Men jag ondgjorde mig ändå över hur kass resultaten var rent generellt. 50 % av deltagarna i kursen fick underkänt. Jag har svårt att tänka mig att alla var lika dåligt förberedda som jag. Efter att ha skrivit ett par andra tentor inom nationalekonomin och ser precis samma dåliga resultat för gruppen så börjar jag nysta mer i det. Jag mailar diverse folk på högskolan och till och med högskoleverket. Kontentan är att en examinator får utforma en tenta på i princip vilket sätt han eller hon vill och resultatet från dessa tentor kan inte överklagas. Vilket jag tycker är fruktansvärt märkligt.

Började jobba med en ny kund inne i Uppsala. Så här över sommaren är jag där varannan måndag, men annars blir det nog varje måndag. Superkul är det i vilket fall!

Vi firar tre födelsedagar. Lille plutten Oskar fyller 4 år tillsammans med sin mormor som fyller år samma dag. Sambon fyller 40 och vi firar med öppet hus här hemma. Mycket trevligt!

Jag fortsätter att gå alla kurser via Företagslyftet jag möjligvis kan klämma in i mitt schema. Tror jag tillhör de som har gått flest kurser… Vet inte om det är bra eller dåligt. Excel, Photoshop, skyltfönsterexponering plus en massa annat som jag inte kommer ihåg rakt från minnet just nu.
Kul är det oavsett och det är en fantastisk möjlighet som jag inte tänker låta gå mig ur händerna utan att dragit så stor nytta av det som möjligt.

Jag deltog på Albrektsmässan. Som tyvärr inte uppfyllde mina förväntningar. Tur att den mässan inte går av stapeln så himla ofta så jag hinner fundera ordentligt på om det blir en andra gång.

I övrigt har jag sett kungen och Sean Banan (fast inte samtidigt), varit på nyinvigningen av Dannemoragruvan, börjat bli aktiv i kommunalpolitiken, köpt bil, varit på skolavslutningar (till hösten börjar Emma sjuan!!!) och en hel massa annat som jag bara inte ids rada upp här.

Igår kom antagningsbeskedet för höstens kurser. En kurs är jag antagen på, en annan står jag på reserv vilket är jättemärkligt eftersom det ges förtur för programstudenter och vad jag vet så går jag på det programmet där det ska ges förtur. Vet inte om det är min återantagning till programmet som spökar, så att det ser ut som om jag är bara vanlig kurssökande fast jag egentligen inte är det. Har mailat högkolan om det nu gör någon skillnad. Jag får se.
Har mailat en annan högskola för ett eventuellt byte. Känner inte att Högskolan i Gävle riktigt lever upp till mina förväntningar.

Man kan inte säga att jag har legat på latsidan i allafall.
Jag hoppas att jag får lite liv i den här bloggen nu…

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...