Pyssla mera! Rotating Header Image

Livet

Det är vår!

Ja, iallafall om man ska tro meteorologerna.
Och detta hittar jag lite här och var i min trädgård:
Själv är jag alldeles vårspattig. Typ. Det har varit jättefint väder här ett tag och det gör fantastiska under med mitt humör! Känner mig nästan som om jag vore kär…

Annars har jag haft 3 helt vansinniga veckor, med kurser, möten och andra åtaganden. Kundhantering, engelska, excel, omvärldsbevakning, bokslut i litet aktiebolag, deklarationsrådgivning, konsumenträtt och deklaration i handelsbolag. Det var bara kurserna…
Mitt i kaoset var jag på välbehövlig pysselhelg. Det blev lite kort, några tags, små dekorerade presentpåsar, ett korshalsband och lite änglar.

Här hemma har projekt sovrum påbörjats. Vi (vuxna) ska flytta ner vårt sovrum till nedre plan och det rummet behöver renoveras. Problemet är bara att det blir en dominoeffekt av det. I det rummet ligger det lister som ska sättas upp i köket (vilket görs i precis detta nu) och det står ett par skåpsluckor där som behöver målas och komma upp i köket. Så en konsekvens av att vi vill få ordning på vårt sovrum, blir att köket blir mer färdigt.

Annars ser jag fram emot nästa vecka som är riktigt lugn i jämfört med tidigare veckor plus att jag fyller år!
Det enda jag sörjer är att det är sista gången på kursen i engelska. Den har varit så otroligt rolig!


Det som händer är livet…

Så har jag avverkat ännu en termins studier. Tillslut blev det Statskunskapen som fick stryka på foten. Den var inte alls som jag hoppats på.
Däremot lyckades jag klara tentan i Marknadsföring B. Någon som släpat sedan jag slutade plugga när jag blev gravid med Oskar. En kurs jag verkligen ogillat totalt. Nu lyckades jag precis ta mig över godkäntgränsen och det är jag vansinnigt nöjd med. Av de kurser som jag var antagen till så har jag nu klarat Kommunal demokrati och Arbetsrätt. Sjukt nöjd över det.

Den här terminen innehåller mest nationalekonomi. Det är också såna där kurser som jag har en hatkärlek till. Teorin är intressant, däremot är jag inte lika upphetsad över räkneövningarna. Igår satt jag och läste om hur man räknar ut BNP. Så där lagom kul… Men det ska gå det också. Ska försöka mig på att få gjort en annan kurs i nationalekonomiblocket som släpar. Vore skönt att få det gjort och komma i kapp lite. Har inte så många terminer kvar som jag kan ta ut studiemedel för så nu gäller det att planera bra. Övriga kurser den här terminen är miljöekonomi (tillhör nationalekonomi), verksamhetsstyrning och företagande & affärsutveckling.
Skulle behöva sätta mig ner och se över vilka poäng jag har tagit på diverse högskolor och universitet och vilka av dessa jag kan använda i min examen.

Annars så fortsätter jag att delta i Projekt Företagslyftets kurser. Helt galen möjlighet det är egentligen.
Just nu går jag på engelskakurs. Jättekul att bara få prata eftersom det är det jag är kass på. Skriva och läsa är inga problem, men prata… Då får jag tunghäfta. Det är det som jag har tappat mest av från min USAvistelse för hundra år sedan.
Har varit på ett par kurser som Björn Lundén information har erbjudit, helt betalt av projektet. Jag är supernöjd med deras kurser. De är inte så sjukt skattefixerade utan berättar vad som gäller och hur olika val påverkar exempelvis SGI och framtida pension. Så får man ta ställning då. Har varit på en kurs med annat företag som arrangör och där blev jag så trött på hur man bara pratar skatt och att skatt är något ont. Det är skatten som driver våra skolor, sjukhus och andra saker som vi tar för givet! Sen kan jag absolut hålla med om att alldeles för mycket av vår inbetalade skatt går till helt fel saker. Men att förändra det får man faktiskt engagera sig politiskt, att skatteplanera i absurdum gör ingen skillnad.
Jag har börjat kika på partiprogram och funderar allvarligt på att engagera mig politiskt. Även om jag också känner att det kommer skapa så mycket frustration i mitt liv. Jag liknar ofta politiken vid att springa med huvudet före rakt in i en betongvägg. Mycket snack och lite verkstad är väl också en bra liknelse. Beslutsgången är trög och när man väl fattat ett beslut så är det inte aktuellt längre för att samhället har löst problemet på annat sätt. Jag måste väl också ta tag i mitt politikerförakt. Föraktet mot att besluten ofta inte känns verklighetsförankrade eller verkligen rör den vanliga människan.

Mitt i allt detta driver jag företag. *skratt*
Min lilla lagerbutik har öppet några dagar i månaden. Vilken lycka det var när jag hittade iZettle! Detta innebär att jag kan ta betalt med kort i butiken och det gör faktiskt skillnad! Men jag har många funderingar om vilka vägar jag skall ta och vad jag egentligen vill med mitt företagande. Jag har en vision, men jag vet verkligen inte hur jag ska nå den. Inte för tillfället iallafall. Någon gång kommer jag att hitta svaret, det är jag övertygad om.

Snart är det dags att börja så fröer också! Får ta och kolla igenom vad jag har och vad jag ska beställa.
Veckans kreativa projekt får bli dessa tunna armband:


Vad det nu blir

Egentligen hade jag tänkt att skriva om projekt 52. Fast så kom jag på att jag glömt kameran på jobbet och i den finns bilden på sjalen jag stickade klart förra veckan. Så jag får ta det en annan dag. Något julkort har jag inte heller fått gjort. Var ju knappt på jobbet i förra veckan (och var jag där så inventerade jag bara). Den här veckan är det tveksamt om det blir några julkort. Fullt upp redan. Fast jag vet att jag rent psykiskt skulle behöva pyssla lite.

Så. Därför tänkte jag skriva om något helt annat! För någon vecka sedan, eller så, hittade jag detta blogginlägg. Det har snurrat lite på Facebook så det var där jag hittade det från början. Först så funderade jag på vad det kunde vara för något fånigt (mycket på Facebook är ju just fånigt…) men det ändrade sig kvickt.
Att leva med känslig personlighet eller vara en highly sensitive person handlar det om.
Äntligen säger jag. Äntligen något som passar in på mig. Ofta har jag funderat på om jag har en bokstavsproblematik. Fast när jag läser på om de olika diagnoserna så stämmer det inte. Jag har inte ADD eller ADHD eller vad allt det nu heter.
Jag är en highly sensitive person. HSP är ingen diagnos eftersom det inte finns något att behandla.
Jag har stort behov av ensamhet. Att få vara själv. I tystnad. Ofta “läser jag av” människor och omgivning. Kan sätta mig in i andras upplevelser, sörjer när andra sörjer eller gläds med andra när de är glada. Inte på det ytliga sättet, utan ända in i själen. Liksom. Det är svårt att förklara.
Ljud har jag svårt för. Särskilt det jag kallar “onödiga ljud”. Gissa hur bra det går ihop med barn… Skrammel som barnen uppfattar som roligt och fortsätter med, bara för att det låter skoj. Sånt har jag jättesvårt för.
Min oförklarliga värk kanske har fått en förklaring. Iallafall en delförklaring.
Kanske kan många av mina barndoms upplevelser också få en förklaring här.
En sak är iallafall säker. Livet och min syn på mig själv kommer nog aldrig bli den samma igen.

Just nu vill jag bara komma in på Dr. Elaine Arons hemsida men den ligger för tillfället nere.
I Branding Spirits blogg finns det två inlägg om HSP – Att leva med känslig personlighet & Att leva med känslig personlighet. Del 2; Kroppen


Nu finns den inte mer…

Jag inledde året med att skrota min bil.
Den har stått här på uppfarten ett bra tag med körförbud. Att reparera den skulle kosta lika mycket som att köpa en ny bättre begagnad bil.
Det är ändå sorgligt. Jag har haft den i ca 11 år och den har fungerat klockrent. Fram tills för nåt år sedan när diverse delar gick sönder och framrutan fick sig ett stenskott som växte fort till en spricka.
Fantastisk bil helt enkelt!


Tankar om mat

Vetenskapens värld visade ju sitt inslag om Fettkriget (eller vad det nu var de kallade det) i måndags. (Ligger kvar på SVT play till den 18 eller 19 sept, kanske finns det att se på YouTube). Jag tyckte det var ett riktigt bra inslag, med bra hänvisningar till källor och undersökningar. De som var negativa kändes mer som om de bara var fast i de gamla tankarna och vägrade tro att allt de lärt sig på sina utbildningar var fel (kan ju kännas rätt trist när man har flera hundra tusen i studieskulder och så visar det sig att man har fått lära sig fel saker hela tiden…). Att de sen inte tog upp kampen för att visa hur rätt de har förstår jag inte.

Själv läser jag nu Matrevolutionen (som jag skrivit tidigare) och jag ska skriva upp boken LCHF för kvinnor på önskelistan.
Författaren till kokboken heter Anna Hallén och hon har även en blogg. Där har jag spenderat många timmar de senaste dagarna. Snacka om att ha sund inställning till mat och LCHF-tänket. Jag hittade också tips på vad som kan lindra mina ledproblem. Ska bara lura ut något bra sätt att få sig gurkmejan.
De inlägg som jag särskilt tycker är bra är “Jag kan det här med LCHF“, “Banta sig in i viktfällan“, “Trivselkilon” och “Kan man äta lite av allt?”.  Egentligen är allt som finns under kategorin Vikt-igt väldigt läsvärt.
Författaren till Matrevolutionen heter Andreas Edenfeldt och han har också en blogg Kostdoktorn.se. Här finns det så mycket läsvärt att det inte är värt att försöka plocka ur något som är bättre än det andra. Börja läs från början. Kommentarerna till inläggen är också intressanta. Där trängs både motståndare och de som är förespråkare.
Edenfeldt är utbildad läkare i allmän medicin. Han förstår undersökningarna och dess språk och kan “översätta” det till läsbar svenska. (För oss/mig som inte är sjukvårdsutbildad och van att läsa den typen av material).

För min del är synen på mat ganska enkel. Så naturligt som det är möjligt. Däremot erkänner jag villigt att fettskrämdheten sitter i. Visst, jag köper bara riktig grädde och smör. Tallriksmodellen finns väl också där någonstans i bakhuvudet även om jag inte aktivt använder mig av den. Det finns något inneboende motstånd, eftersom jag har hört hela mitt liv att fett är farligt, man ska räkna kalorier och leta gröna nyckelhål. Läser man Matrevolutionen så ställs allt på ända vad gäller mat och motion och vad de har med varandra att göra. Det är svårt att ställa om!
Jag gör förändringar, sakta men säkert för att få huvudet att hänga med och för att vänja mig vid tänket. Jag gör mina förändringar för att inte bli överviktig eller totalt kolhydratsintolerant. Min fördel är väl att jag aldrig har bantat i hela mitt liv. Aldrig. Hittills har det funkat. Nu har det kommit några kilon smygande och innan det har gått alldeles för långt vill jag göra en förändring. Dieter tror jag inte på, utan det ska vara en förändring som man kan leva med resten av sitt liv.
Jag tycker att LCHF är facinerande, egentligen tycker jag att alla sätt att äta (vegan, vegetarian, raw food osv) är fascinerande.
Men för att det ska kunna bli ett sätt att leva får det inte vara för krångligt.


Ont

Jag har problem med mina leder. Sommartid har jag oftast inga bekymmer, troligtvis på grund av värmen.
Det är fel att säga att jag har ont. Snarare är det en molande, stickande obehagskänsla. Ibland blir jag kraftlös och orkar inte lyfta saker. Det är förvisso extremt sällan det händer.

Jag har varit hos läkare. Det är inte den klassiska reumatismen iallafall. Eftersom mina symptom inte syns utanpå, med tex svullna och hettande leder, och jag visar inget på de blodprov som tagits så vet man inte vad problemet är. Kanske har inte jag varit tillräckligt påstridig heller.
Jag vet ärligt talat inte om jag vill ha en diagnos. Jag vill inte bli en sjukdom, om du förstår vad jag menar. Min identitet ska inte följas av en sjukdom. Jag vill heller inte ta tabletter mer än nödvändigt.

Som det är nu så funkar livet. Jag behöver inga tabletter.
Om det blir värre får jag väl omvärdera mina tankar.


Can’t stop the train


I am on my way on a train
steaming along in the rain
from the life I lived before.
I have a tear in my eye
sometimes it’s easy to cry
though I’m not a child anymore.

Can’t stop the train from a rollin
or make the wheels turn slow
you know I had to go.
Can’t stop the train from a rollin
and neither snow or rain
can get me back again.

I am on the run from my home
somehow I’ll make it alone
if I’m strong enough today.
You know I had to go along, oh
pray for me while I am all gone
think of me sometime anyway.

Can’t stop the train from a rollin
or make the wheels turn slow
you know I had to go.
Can’t stop the train from a rollin
and neither snow or rain
can get me back again.

(Videon är inte helt bra, men den enda jag hittade…)


Var tog den här dagen vägen?

En tisdag snart till ända.
Har varit en vända till “mitt” bibliotek och lånat boken “Moderna kommuner”. Om min kommun kvalar in där återstår att se…
Boken är kurslitteratur för Kommunal demokrati som jag läser den här terminen.
Var in och handlade lite till chilisåsen som jag håller på och kokar på. Det är Jamie Olivers recept på ketchup, men med tanke på allt som är i så tycker inte jag att det kvalar in som ketchup… Så jag tänker kalla det chilisås och använda det så.

Jag ska dela med mig av äppelsirapsreceptet också, men inte idag.

Har tagit mig en promenad nu på kvällen. Skönt att röra på sig! Nu när det varit sommar och ledigt har jag totalt tappat bort vanan att promenera. Dags för ändring på det. Stegräknaren har åkt på igen. Antar att man kan säga att det är höst nu. Fast jag vill inte ha höst än! Jag är ju inte färdig med det jag ville i trädgården! Det finns saker som måste få mogna klart också…

Lite vattning i växthuset och sedan blir det en varm dusch för mig. När chilisåsen har kokat klart så ska jag sätta mig och sticka på mitt sjalprojekt. Mönstret kom till av en slump, när jag stickade provlappar för en annan variant på sjal/halsduk. Det är ju syföreningsmöte hos Husmorsskolan idag! Det måste man ju delta i! Plus att det är Online Stickkafé på Facebook.
Övriga pågående stickprojekt är benvärmarUFO och slipoverUFO. Återgår nog till dem när sjalen är klar.
Hur kommer det sig att nya stickprojekt alltid är så mycket roligare än sådana man har stickat på ett tag?


Ge mig handen

Ge mig handen, min vän, när det mörknar,
jag behöver så väl en hand
och låt ljusa och rofyllda tankar
skapa drömmar vi ger varann
Låt värmen från den som finns till för dig
tända stjärnor vid himmelens rand
Ge mig handen, min vän, när det mörknar,
jag behöver så väl en hand.

Varma tankar och händer som tröstar
är som sol över frusen jord
och den närhet vi har till varandra
ger långt mera än tusen ord
Låt värmen från den som finns till för dig
tända stjärnor vid himmelens rand
Ge mig handen, min vän, när det mörknar,
jag behöver så väl en hand.


Tungt hjärta

Det finns så mycket jag vill säga, men alla ord känns bara platta och tomma.
Det finns så mycket jag vill göra, men vill inte tränga mig på.
Jag vill hålla om, stryka dig över huvudet och säga att allt kommer att bli bra.
Gråt en stund. Sen går det över.
Det är inte så.
Ett oändligt tomrum som aldrig kan fyllas.
En sorg som man ska leva med. Som alltid kommer att finnas där.

Allt jag kan göra är att se på.
Sträcka ut en hand.
Och hoppas att du tar den.

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...